Med lite tur...

I torsdagskväll så hämtade jag hem en glad och parad Smilla så nu håller vi tummarna för att hon ska bli lite rundare framöver. Allt gick jättebra men jag och Tristan tyckte det var lite tomt här hemma utan husets håriga prinsessa. När jag kom hem med henne på kvällen så vaknade Tristan och sken upp när han fick se sin bästis på plats igen. Hon kröp upp till honom i soffan och blev grundligt klappad, det är underbart att se det bandet mellan en liten kille på 15 månader och en hund.

Dagens höjdpunkt i Smillas värld var nog dagens tur till stallet och att den blev lite extra lång eftersom en häst var lite hängig verkade inte Smilla lida av direkt. Yngsta hästen som tidigare var en notorisk hundhatare möter numera Smilla vid stängslet för att de ska kunna skutta och leka på varsin sida, Smilla vet att man inte går in i hagen så de nöjer sig med att springa och göra lekfulla utfall på varsin sida. Smilla har den förmågan att få över de flesta på sin sida med en stor portion charm, leklusta och vänlighet. Ska även rycka upp mig, ta med mig kameran på våra äventyr och se till att få ut en och annan bild här på bloggen framöver...