En sak är då säker, man har aldrig långtråkigt med en aussie! Helgen har varit fylld av barnvaktsuppdrag till Smillas stora lycka, en hel flock sådana där små människor som matar en med diverse gott och besitter talangen att klia aussie medhårs... Dagen har tillbringats i solsken i stallet och en liten fin skrittpromenad med hästarna passade ju ypperligt i solen tyckte vi, Smilla sprang glatt med i skogen runt vägen, precis som vanligt. Helt plötsligt bestämmer sig Bus för att den där mördarhunden är ute efter henne, att de busar på var sida om staketet i vanliga fall har hon helt förträngt. Att hon var ute på promenad med mamma glömde hon också bort, hon tog ett skutt fram till Sols rumpa och tog en rejäl tugga (uppskattades inte av Sol) och när den naturliga åthutningen kommer blir hon väldigt upprörd. Hon tar en tugga till och börjar studsa, när sen mördarhunden bestämmer sig för att komma och beskåda den tokiga ponnyn så blir hon ännu mer tokig och stegrar (i hennes ögon enormt högt, i våra var det ca 2 decimeter). Utspelet avslutades med hund kommenderad att hålla avstånd och en häst som fick lära sig att veta hut (visst morrande från mattes sida räcker där).
 |
| aussien lämpar sig mycket bra som knähund! |
Häromdagen när min mamma kom på besök hängde jag intensivt över datorn när hon säger att "Smilla måste vara dräktig, annars håller hon på att bli knäpp" Jaha, svarar jag, vad menar du? Titta hur hon beter sig då! svarar mamma. När jag vänder mig om så får jag se min lilla mamma sitta i soffan med en ovanligt stor knähund parkerad mitt i knäet... Nu är det knappast ett tecken på att Smilla är dräktig, snarare ett tecken på att hon är precis som vanligt, knasig med andra ord.
