På ostadiga ben...

Dessa valpar fascinerar mig varje dag med sin framåtanda. I morse hittade jag en vilsen kille som i godan ro funderade på vad som hände, han hade nog åkt snålsjuts på mammas tutte ut ur lådan men tog den nya miljön och ensamheten med ro. Senare hittar jag en klurig tjej som försökte kravla upp på kanten i valplådan, det är action i dem fast de inte öppnat ögonen ännu och är så små än. Under de senaste dagarna har de också börjat stå upp och irrar omkring på ostadiga ben, så små men med massor av driv. De ligger gärna utspridda i valplådan istället för i en stor hög och verkar ha fördelat sig bra vid mat och vila för det är bara en fröken som har behövt någon extra stödmatning emellanåt.