Lilla Loppan och fröken Alice passade på att bi vaccinerade när vår veterinär kom och raspade tänderna på familjens stora diva, kallblodet Sol. Loppan har fyllt dagen av tok och en hel del tokiga upptåg. Hon är en glad jycke av typen "jag kissar för att jag är så glad" så på vägen till stallet passade hon på att klättra fram till mig, krypa upp i knäet och vifta glatt medan hon kissade ner mig. Gissa om det var en glad matte då... Inte har hon förstånd att vara rädd för ett halvt ton ponny heller, alla vill väl vara kompis med nån som är så söt som Loppan? Efter vaccinering som klarades av galant uppe på foderlådan i stallet så hängde hon med bästisen ut och släpade skottkärra i hagen, undersökte dynghögen och spanade in småkryp. Tristan och Loppa hänger i hop mest hela tiden, när jag hämtar honom på dagis så frågar han efter Loppa på en gång och hon är den första som får klappar när han kommer hem.
Alice har anpassat sig bra och det känns som att hon alltid bott med oss. Hon hälsade värdigt på veterinären och fann sig i att bli upplyft på foderlådan för vaccinering, när hon var klar nosade hon runt en repa i stallet och promenerade sen ut och lade sig i skuggan av bilen. Nu börjar hennes egenheter och personlighet verkligen lysa upp och jag har bättre grepp om henne. Hon ÄLSKAR att bära runt på repknutar, ben och en grön liten rugbyboll och lägger sig mer en gärna i hallen och morrar åt inbillade tjuvar som vill ta hennes dyrgripar trots att det inte finns en hund i sikte. Hon påminner om Gollum i sagan om ringen med päls där hon ligger och vaktar prrreioussss... I motsats till Smilla som gärna lägger i överväxeln och arbetar med bra tempo och gärna självständigt så är Alice mer eftertänksam och kontaktsökande, hon har bestämt sig att jag är godkänd som hennes människa och hon har alltid koll på vart jag är när vi är ute utan att vara påträngande och "dryg".
Det är mysigt, härligt och händelserikt att ha huset fullt av galna byrackor och en aktiv tvååring. Smilla och Alice är jämngamla men kommer väl överens, lite smågruff har det varit alldeles i början men ingen av dem vill/vågar sätta sig upp i närheten av häxan surtant utan har koll på vem som styr denna knasiga flock. Loppan och Tristan är verkligen flockens valpar som tillåts mycket av de vuxna hundarna och brudarna turas om att leka, passa och fostra småglinen på ett juste vis. Vi är helt enkelt en harmonisk flock med ett enda problem, en alldeles för liten soffa...
På söndag är det dags för debut för mina vackra tjejer i öppen klass på viltspåret. Måtte det vara svalt för Alice skull, hon orkar inte riktigt med värmen i all sin vackra men lite opraktiska päls i sommarvärmen. Och måtte jag våga lita på att Smilla går på rätt spår, hon har visat sig vara en talang i spåret och tycker att det är toktoligt men hennes orutinerade matte måste lita på att hon vet bäst i skogen. Oavsett hur det går så är jag stolt över mina fina tjejer och att vi kommit hit på så kort tid.
GLAD MIDSOMMAR ALLA DÄR UTE FRÅN OSS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar